igkibkbhbj


Välkommen till min nya blogg!


.......

Bara hur dina ögon glittrar när du ser på mig och hur mycket du försöker att inte säga det som inte får sägas men säger det ändå. Hur du viskar i mitt öra allt jag velat höra förut, sanningen om varför. Allt jag alltid velat veta så länge nu. Jag har så mycket att säga, så mycket jag vill göra men ändå så står jag kvar här. Strider mot känslor som jag förnekar, någonting som egentligen finns. Något jag inte tänker tala om. Som att du kan få mig att le ibland när jag önskar dig död. Hur jag ryser när du drar fingrarna egenom mitt hår och hur du blir sådär puttinuttig när jag flåser dig på nacken. Jag hatar när du talar om henne och jag vet hur mycket du hatar när jag talar om honom fast vi gör det ändå. När vi båda vet. Och även fast det är som de är så finns det så mycket som inte kan bli som förut.

...

Jag kan inte sätta ord på det som inte går att förklara. 
Jag har betong i min hals, för jag lärde mig för länge sen att man kan inte säga allt. 
Jag kan inte gråta, skrika eller viska.
Jag slåss med mig själv för att våga avslöja det som inte får bli sagt.
Men kanske är det för sent. Trasade allt sönder så mycket att det aldrig kommer bli helt? 
Jag vill sluta fly från sånt som endå alltid följer efter, 
som alltid hinner ikapp

Och där promenerar han iväg från kärleken. Vänder sig inte om, ångrar sig inte och letar upp den, springer inte tillbaka inte ens nästan eller litegrann. Sekunderna innan tittade han försiktigt ner på mina skor och sa "det är för vårt eget bästa" och jag tänker bara att "VADÅ VÅRT EGET BÄSTA?! förklara för mig hur det kan vara mitt bästa att vara utan dig.. Tårarna rinner ikapp med regnet när man förstår att han har rätt.


Kärlek är för dom...

Kärlek är för dom som har tur, kärlek är för dom..
Jag kan inte sätta ord på det som inte går att förklara, mina känslor för dig
jag vet inte vad jag känner, men det har alltid varit något som funnits där, inom mig hela tiden.
Jag har aldrig vågat ta steget att säga det, visa det.
Fick aldrig tillfället att visa hur mycket jag verkligen bryr mig om dig.
Men jag tog det steget, riskerade att bli sårad & ja jag hade för höga förhoppningar..
Nu står jag här och inte vet vad jag har dig, helt förstörd här utan dig.
Det är precis som de säger. Att när allting plötsligt är borta så kommer alla känslorna på en och samma gång. Jag lät min osäkerhet ta över och jag lät allting förstöras. Jag trodde det var bättre utan. Att skriva utan syfte, tankar utan meningar. Inga anledningar. Det bara är så. Känslan av att en människas mage pirrar när han ser på mig, tycker att jag är vacker hur jag än ser ut. Att jag kan få någon att vilja vakna upp på morgonen, och någon som ler så stort när han vet att jag tycker om honom tillbaka. Någon som väljer att vara med just dig. Den känslan. Hur kunde jag tro att jag kunde fylla mitt tomrum genom att få bekräftelse från så många olika människor. Så många som talade om för mig att jag var vacker. Att jag var någon. Det spelade inte roll hur många som pussade mig på nosen och talade om för mig att jag var vacker, för det var inte likadant som när han gjorde det. Fast det visste inte jag förens nu. För det spelar ingen roll hur många man får, det handlar om att man får den man vill. Och jag vill inte att någon annan än han ska pussa mig på nosen och säga att jag är vacker. Bara han.

+++

it robbed me blind.

ingen jävla lust.

.. var i helvete börjar man?
jag vet inte vad det var som gick fel, VART det gick fel. helt plötsligt var allting som jag trodde var bra helt bortblåst, uppslukat av ingenting. och nu är allt fel. folk går bakom ryggen på mig, ljuger mig rakt upp i ansiktet, försvinner från mig. jag börjar låta som jag gjorde den tiden när allt var åt helvete. vilket allting är hela tiden.

tänk att en sån liten sak, som blev sedan fem gånger större. jag går bredvid men halkar efter, jag orkar inte springa mer.

& tänk, att för ett,två år sen, var allt perfekt. jag var glad. jag var lycklig. att man bara bråkar med 1 om en liten skitsak, men sen blir osams med en hel bunt. ni anar inte hur mycket jag saknad dom där sommardagarna, minns dom som om dom var igår. att när man möts nu igen efter ett år, ses man som främlingar man aldrig pratat med eller sett förr. men tänk vad så små saker, kan förstöras så stort. jag får aldrig några svar. vet inte ens vart dom finns. fattar ärligt inte vad som gick fel. hur det gick fel. och hur allt hela tiden går fel. det är väl jag som är felet. allt det jag gör och orsakar.

& jag minns så väl den där underbara sommardagen, vi två satt på bänken. det var en gul bänk. och våra blickar möttes, vi log & kollade bort direkt. att se ditt leende, fick mig att sluta andas tvärt.

.. för det är sant att lyckan bara finns där i en sekund, inte mer, för att sedan försvinna igen. och vi upplever det bara när vi minst anar det.
varje gång det faktiskt känns som om våra liv har valt rätt väg, kommer vi ändå alltid till ett nytt vägskäl.
vi väljer alltid höger när vi borde valt vänster

om jag bara kunde göra om dethär sommarlovet. om jag bara kunde göra om det.

gaah $£€#¤!#%¤&%/&(@.


F off

''Någonting jag har lärt mig är att hur mycket man än bara vill slå honom för att han gjorde så kommer man aldrig kunna göra det. Man kan aldrig hata någon man älskat, hur mycket man än försöker.
I den stunden man lämnar någon eller någon lämnar en själv tar man död på den relationen.''

Du fick mig känna mig som om jag vore den finaste på jorden. 
Som om jag vore perfekt och värd din kärlek till tusen.
Så kände jag när jag var i din närhet, när du kollade in i mina ögon
& du sa att du älskade mig..
Men jag är nu rädd, rädd för att bli sårad igen

Vem är det jag försöker lura? 
Jag vill inte ha dig som min längre.
Jag klarar mig utan dig, det finns så mycket bättre där ute
som vill ha min kärlek, & en som är förstående .. 
Jag är så jävla trött, varför ska jag alltid hamna i den här sitsen? 
Den som gråter för en kille som inte ens bry sig, 
en kille som säger att han gett så många chanser, ändå har det bara varit en.
En som egentligen bara skrivit ett par fina rader, men sedan skitit i en igen.
Och löngner på lögner, du fattar ju inte hur jag känner mig, du förstår ingenting.
Men endå gråter jag när jag hör hans namn och tänker på han.
Men jag är säker på vart jag är nu. Jag står här utan dig & det känns nog bra.. 
Äh fan vad jag lurar mig själv.
Ah tack för mig.

& mitt i allt ska man räcka till


♦ ♦ ♦

Skola imorgon, varför är jag vaken nu?! Jag väntar fortfarande på john blund, som är riktigt försenad!

nu är det din tur att drömma om mej.

cam



I desperately need you

 


flashbacks


RSS 2.0