+++
it robbed me blind.
ingen jävla lust.
.. var i helvete börjar man?
jag vet inte vad det var som gick fel, VART det gick fel. helt plötsligt var allting som jag trodde var bra helt bortblåst, uppslukat av ingenting. och nu är allt fel. folk går bakom ryggen på mig, ljuger mig rakt upp i ansiktet, försvinner från mig. jag börjar låta som jag gjorde den tiden när allt var åt helvete. vilket allting är hela tiden.
tänk att en sån liten sak, som blev sedan fem gånger större. jag går bredvid men halkar efter, jag orkar inte springa mer.
& tänk, att för ett,två år sen, var allt perfekt. jag var glad. jag var lycklig. att man bara bråkar med 1 om en liten skitsak, men sen blir osams med en hel bunt. ni anar inte hur mycket jag saknad dom där sommardagarna, minns dom som om dom var igår. att när man möts nu igen efter ett år, ses man som främlingar man aldrig pratat med eller sett förr. men tänk vad så små saker, kan förstöras så stort. jag får aldrig några svar. vet inte ens vart dom finns. fattar ärligt inte vad som gick fel. hur det gick fel. och hur allt hela tiden går fel. det är väl jag som är felet. allt det jag gör och orsakar.
& jag minns så väl den där underbara sommardagen, vi två satt på bänken. det var en gul bänk. och våra blickar möttes, vi log & kollade bort direkt. att se ditt leende, fick mig att sluta andas tvärt.
.. för det är sant att lyckan bara finns där i en sekund, inte mer, för att sedan försvinna igen. och vi upplever det bara när vi minst anar det.
varje gång det faktiskt känns som om våra liv har valt rätt väg, kommer vi ändå alltid till ett nytt vägskäl.
vi väljer alltid höger när vi borde valt vänster
om jag bara kunde göra om dethär sommarlovet. om jag bara kunde göra om det.
gaah $£€#¤!#%¤&%/&(@.
F off
Du fick mig känna mig som om jag vore den finaste på jorden.
Som om jag vore perfekt och värd din kärlek till tusen.
Så kände jag när jag var i din närhet, när du kollade in i mina ögon
& du sa att du älskade mig..
Men jag är nu rädd, rädd för att bli sårad igen
Jag vill inte ha dig som min längre.
Jag klarar mig utan dig, det finns så mycket bättre där ute
Jag är så jävla trött, varför ska jag alltid hamna i den här sitsen?
Den som gråter för en kille som inte ens bry sig,
en kille som säger att han gett så många chanser, ändå har det bara varit en.
En som egentligen bara skrivit ett par fina rader, men sedan skitit i en igen.
Och löngner på lögner, du fattar ju inte hur jag känner mig, du förstår ingenting.
Men endå gråter jag när jag hör hans namn och tänker på han.
Men jag är säker på vart jag är nu. Jag står här utan dig & det känns nog bra..
Äh fan vad jag lurar mig själv.