.......
Bara hur dina ögon glittrar när du ser på mig och hur mycket du försöker att inte säga det som inte får sägas men säger det ändå. Hur du viskar i mitt öra allt jag velat höra förut, sanningen om varför. Allt jag alltid velat veta så länge nu. Jag har så mycket att säga, så mycket jag vill göra men ändå så står jag kvar här. Strider mot känslor som jag förnekar, någonting som egentligen finns. Något jag inte tänker tala om. Som att du kan få mig att le ibland när jag önskar dig död. Hur jag ryser när du drar fingrarna egenom mitt hår och hur du blir sådär puttinuttig när jag flåser dig på nacken. Jag hatar när du talar om henne och jag vet hur mycket du hatar när jag talar om honom fast vi gör det ändå. När vi båda vet. Och även fast det är som de är så finns det så mycket som inte kan bli som förut.
